V 4. Vårtecken, jordärtskocksskatten och surkålen som blev klar



DET HÄR VAR VECKAN DÅ SNÖN KOM OCH GICK. De senaste åren har vi haft så väldigt lite snö här i Skåne och jag tycker att man numera så tydligt kan se att när vi väl får snö och några få veckor av vinter, då vet man först att våren på riktigt är på väg. Tjäle har vi fortfarande inte i jorden utan snön la sig på en mjuk backe och när den regnat bort tittade små ogräs, snödroppar och vintergäck helt oskadda fram.

Såhär års är det så lockande att fylla hemmet med färgglada blomsterfång, och såklart kan man unna sig en bukett tulpaner som inger hopp om den vår och värme som är på väg. Snittblommor är generellt sätt inte så miljövänliga då de många gånger inte odlas i Sverige och ofta är ganska hårt besprutade. Här är just tulpaner ett undantag då det är lätt att hitta svenskodlade. När man bor i ett hus omgärdad av en stor trädgård som de allra flesta månader av året svämmar över av blommor så har det liksom infunnit sig en olust att köpa blommor när de ändå växer inpå knuten. Såhär års finns det måhända inte blommor som prunkar men ack så mycket annat. Det vill säga om man verkligen tittar efter. Och att verkligen leta efter de där små detaljerna, att se det vi inte tidigare lagt märke till kräver nästan att man plockar bort det där överdådiga, det pampiga och färgglada. Förutom att plocka in murgröna från trädgården har jag också satt sticklingar i små glasvaser. Pelargonerna börjar få fart i mina fönster och skjuter iväg på alla håll. Vill man ha lite buskigare plantor kan man gott knippsa av dem och det som blir över kan enkelt bli till nya plantor. De limegröna bladen gör sig fint på egen hand i små sticklingsvaser och när de satt rötter kan de få sig en egen kruka.



DEN HÄR VECKAN har också de första äggen för säsongen kommit. Samtidigt som höns ruggar om hösten, alltså tappar sina fjädrar för att sätta ny skrud inför vintern, slutar de ofta också att lägga ägg och har sedan ett uppehåll över vintern. Systrarna Hertha och Aska är av rasen Australorp och är underbara, lugna och vänliga personligheter. Katterna som fortfarande är vintertrötta gör inte många knop men måste passa på att släppa ut allt bus de få timmar per dygn som de är vakna. Då kan hönsen helt oväntat ibland bli utsedda till lekkompisar när någon lurpassar på andra sidan buxbumshäcken. När de såg att det bara var Finn som spelade dem ett spratt kunde de fortsätta strosa sin runda genom trädgården på jakt efter små trädgårdssnäckor. Inte konstigt att jag allt som oftast känner mig som gubben Pettson.

Genom buxbumsgången leder grinden en in till bärträdgården som vi började anlägga i höstas. I vår ska staketet målas och stolparna kapas.


Surkålen som jag gjorde för två veckor sedan stod i måndags färdigfermenterad och ätklar. Förvisso blir den godare om den får stå i kylskåp ytterligare ett par veckor nu men man kan ju trots allt börja äta så smått. Danskt rågbröd, ett tjockt lager hummus och surkål på topp, där har ni en perfekt frukostmacka med massvis av goda mjölksyrabakterier som gör gott för magen och proteiner som håller dig mätt enda fram till lunch.

SURKÅL
1 kilo kål
1 msk salt
1 äpple
+ burk med gummiring är allt som behövs

Tvätta händer, skål och burk noga som bara den. Strimla kålet fint, riv äpplet och lägg i en vid skål. Salta och knåda sedan blandningen i 15 minuter eller tills den dryper av vätska. Pressa hårt ner kålen i burken och häll vätskan som bildats över. Spänn fast locket och ställ burken på ett fat i rumstemperatur i 2 veckor. Förvara sedan i kylskåp.

JORDGUBBSLANDET SOM JAG GRÄVDE upp förra veckan visade sig vara mer platskrävande än jag först tänkt och de rabatter jag avsatt för ändamålet i bärträdgården blev snabbt fyllda. Delar av örtagården som är anlagd i buxbumsträdgården i direkt anslutning till bärträdgården är bitvis lite dåligt utnyttjade och därför tyckte jag det var lämpligt att gräva upp en del och flytta plantorna för att här istället ha plats med jordgubbar. Sagt och gjort så kom spaden fram i helgen och vårt fjärde jordgubbsland är nu ett faktum. Srawberry fields forever, så att säga.

Det trevligaste med att gräva upp landet i örtagården var att upp ur jorden kom fem liter jordärtskocka som jag ska använda som utsäde i trädgårdslandet. Jag satte jordärtskocka i örtagården innan jag hade anlagt mitt stora trädgårdsland, på den tiden använde jag nämligen ytan till såväl grönsaker som örter. Sedan har jag skördat men missat att få upp allt och varje sommar har jordärtskockorna högresta vajat med vinden mellan krusmynta, pimpinell och salvia. En riktig skatt känns det som att man gräver efter varje vår när jordärtskockor är allt som finns att skörda där under jord. Och särskilt i år när jag grävde utan en tanke på att skörda. Fem liter mat bara sådär, rätt ur jorden, den sista veckan av januari.

YOU MIGHT ALSO LIKE

LEAVE A COMMENT