v 7. Rabarberknopp, körsbärskvist och nya dygnsrytmer



Jag är övertygad om att jag ändras med säsongerna, att årstiderna påverkar mig på samma vis som med djuren eller för den delen träd och växter. Som gror, spirar, söker solen, går i dvala, vilar inför framtiden och samlar kraft. Jag har aptit för olika typer av mat under årets gång, olika behov av sömn och en skiftande dygnsrytm. Under tidig höst längtar jag alltid efter äventyr för att sedan behöva mer tid för eftertänksamhet, ro och ta eftermiddagstupplurer. Som jag skrev i ett blogginlägg för några veckor sedan så ställer jag mycket sällan ett väckningsalarm utan låter kroppen få avgöra själv när den är utvilad. Och de senaste veckorna har jag märkt en verklig förändring, nu vaknar jag oftast innan sju medan jag hela vintern inte varit på benen förrän någon gång mellan åtta och nio, stundtals till och med senare. För mig är det ett av de tydligaste tecknen på vår, för nu märks det så tydligt på ljuset att det får en direkt effekt på kroppen som vaknar tidigare. Och skulle jag numera någon gång sova lite längre finns det en person som håller koll på klockan och inte längre tar sovmorgnar som han gladeligen gjort hela vintern, katten Finn. Frukostklockan ringer i gryningen.

Jag tror att många av oss skulle må bättre om våra liv fick följa säsongerna lite mer. De liv vårt samhälle arrangerat tar inte hänsyn till de kortare dagarna vi har vintertid, utan vi har lika långa arbetsdagar, lika mycket fritidssysselsättningar och vardagliga måsten att ta tag i. Och när det så efter tre veckor av gråväder äntligen spricker upp till en solgassande dag känns det för mig helt galet att man förväntas sitta kvar inne för det är arbetstid. Jag stod inte ut vid tanken på att vänta till pensionen innan jag var fri att bestämma över min tid och bestämde mig för att jobba för mig själv, hemifrån och med sådant jag tycker är kul. Och för mig är det här nyckeln, ju bättre jag mår, desto mer inspirerad är jag och desto bättre blir resultatet. När jag är inspirerad arbetar jag mycket mer effektivt och behöver därmed inte arbeta lika länge utan kan ägna mig åt annat. Jag själv är mitt viktigaste redskap, och därmed är min viktigaste uppgift att se till att jag mår så bra som möjligt, att inte gå sönder. Så utöver att ställa mig frågan vad jag behöver göra idag, ställer jag också frågan vad vill jag göra idag. Vad behöver jag göra, inte bara utåt, utan framför allt inåt för att det här ska bli en verkligt bra dag för mig? Är det fint väder kanske det allra bästa jag kan göra är att passa på att gå en lång promenad mitt på dagen och istället jobba någon timme extra på kvällen. Det här tror jag är extra viktigt vintertid, när vi nu pratar om livet med säsongerna. För visst är det väl ändå ganska märkligt att man far till jobbet innan det hunnit ljusna och kommer hem igen när det åter blivit mörkt. Inte konstigt att så många inte står ut med vintern.

Man kan kanske tycka att det här inte har så mycket med ett självhushållningsprojekt att göra, och det behöver det faktiskt inte alls ha. Men för mig hänger det ihop, mycket såklart eftersom jag arbetar med mat, skriver böcker och håller föredrag om att odla ätbart. Men också för att arbetet med jorden många gånger just är det som gör mig på bra humör och får mig inspirerad. En slags själavård som sätter mig i ett världsligt sammanhang. Kontroll över vad jag äter eller kontroll över beslut att ta i livet. För mig är odlandet, livet på landet och arbetet här en hel livsstil. Självklart är min arbetsmetod inte något som är för alla men att 8 till 17-arbetslivet skulle passa samtliga i samhället stämmer ju å andra sidan inte heller.


Nåväl, tomatfröerna jag sådde och skrev om förra veckan har nu alla grott och det är massvis med små plantor på gång! Den här veckan testade jag också att göra tofu för första gången och receptet har jag lagt ut här på bloggen. Det blev succé!


För att möta upp våren och tjuvstarta trädgårdens blomstersäsong något så var jag ute och klippte några grenar av körsbärsträdet härom veckan. De har sedan dess fått stå i en vas med vatten och vi har kunnat följa utvecklingen, hur knopparna blivit allt fetare för att sedan spricka upp. Lagom till alla hjärtans dag hade de börjat blomma och fick påfyllning av ett stort fång tulpaner.

Något som också, sakta men säkert har börjat knoppas är rabarbern. Det våras minsann i såväl människor som i djur och natur just nu.

YOU MIGHT ALSO LIKE

  1. Svara

    Evelina

    19 februari, 2018

    Intressanta tankar om att följa årstiderna även i vår livstil. Jag tror absolut att det ligger något i det och att flera av oss, framför allt jag, skulle må ännu bättre av det. Inspirerande!

  2. Svara

    Carina

    24 mars, 2018

    Som jag känner igen mig i det du skriver. Är så glad att jag hittat hit till din blogg och pod! Jag jobbar som frilans och styr mina dagar på samma sätt. Vilken livskvalitet det ger! Ser fram emot att följa dig vidare och på avstånd känna att jag funnit en vän med samma värderingar.
    Kram, Carina

    • Svara

      gronaskafferiet

      27 mars, 2018

      SÅ KUL att just du hittat hit! 🙂

LEAVE A COMMENT