v 8. Vinbärssticklingar, stylinguppdrag och att vara sakletare



Var ni också sakletare som barn? Ni vet sådär som Pippi var, som hittade gamla bortkastade och glömda saker i vägkanter, under en gran eller i ett dike? För mig gick det inte över, jag är fortfarande lika klåfingrig med saker jag hittar i naturen och älskar gammalt skrot. Den här veckan kunde jag fantastiskt nog använda just detta i ett jobbsammanhang. Jag har nämligen jobbat med ett superroligt uppdrag där jag stylat en växtbytardag och fotat en bildserie där jag har fått dekorera med sticklingar och småplantor och satt dem i små glasvaser eller planterat i krukor.

En kväll precis när solen var på väg ner över kullarna gick jag och Alex en sakletar-promenad häromkring för att hitta fina glasflaskor. Det låter ju helt tokigt att ta för givet att man ska hitta sådant i naturen, men av erfarenhet så vet jag att det är tämligen lätt om man vet vart man ska leta. Såhär på landet hade nämligen varje liten by eller gård sin personliga soptipp, här på gården är den belägen under körsbärsträdet där jag hänger upp hängmattan om somrarna och där det tidigare även varit en lummig berså. Här har jag krattat fram gamla spik och haspar, dörrlås och gångjärn. Grindhaspen till trädgårdslandet är just en sådan sak som jag krattat fram ur jorden, en sak som tidigare använts här på gården men blivit bortglömd fram tills jag hittade den och åter gav den en arbetsuppgift. Oftast hittar man dessa soptippar i branta slänter, dit man vanligtvis inte gick och så slapp man se eländet när det väl var kastat över kanten. När jag var liten hade vi ett hus med just en sådan slänt på tomten, där hittade vi gamla cyklar, mjölkkannor, medicinflaskor och så mycket trasigt porslin att man skulle ha till en hel servis om man limmade ihop allt. Skrotskatter från tider som flytt. Så efter fem minuter på sakletarpromenad hade vi plockat ihop åtta stycken glasflaskor i varierade storlekar och färger som fick följa med hem.

För i naturen ska de ju såklart inte ligga och skräpa, det tar ju sisådär ett par tusen år (har jag för mig) för glas att brytas ner i naturen. Så för mig blir det trippel vinning, jag får städat upp lite i naturen samtidigt som jag kan återbruka och ge dessa små flaskor nytt liv som vaser och dessutom slipper gå och köpa rekvisita för jobbuppdraget.



Eftersom att fotograferingen skulle ske bara inom någon vecka från det att jag fick uppdraget blev det också lite kris med att hinna få fram sticklingar som skulle hinna få rötter alternativt slå ut. Jag ville väldigt gärna använda såväl dekorativa som ätliga växter, alltså inte bara palettblad och elefantöron utan också jordgubbar, vinbär eller blåbär. Stickling av blåbär har jag aldrig förut tagit men läste mig fram till att det skulle vara möjligt så jag klippte en kvist av de amerikanska blåbären som Alex och jag fick i födelsedagspresent av några vänner. Dessutom tuktade jag vinbärsbuskarna lite och satte kvistarna i vatten. Då blir buskarna tätare samtidigt som man får kvistar som kan bli till nya plantor. Att ta sticklingar på vinbär har jag gjort många gånger förr och det är så lätt och så bra! De sätter fort rötter om de får stå i vatten eller så kan man plantera dem direkt i kruka. Nu har de små knopparna börjat slå ut och ser härligt våriga ut just som vi nu får de sista vinterknäpparna innan våren på riktigt tar för sig.

Och sist men inte minst så fick min mamma komma förbi och knäppa en bild på oss, för nu har vi fått våra första intervjuförfrågningar med anledning av vårt självhushållningsprojekt. Men mer om det längre fram!

Ha en fin vecka!
/Karoline

YOU MIGHT ALSO LIKE

  1. Svara

    Alicia

    2 mars, 2018

    Åh vilket inspirerande och vackert inlägg! Jag känner så väl igen mig i sakletandet och blev genast nyfiken på vilka gamla soptippar jag skulle kunna hitta i området jag är nyinflyttad i. Tyvärr är de, var de än finns, gömda i djup snö just nu, men i vår vill jag också gärna sätta blåbärsris i små skogsfyndade krus. Åh, vilken dubbel vårlängtan!

  2. Svara

    Rost och rädisor

    11 mars, 2018

    Hittade hit via instagram, glad för det! Här verkar det hända en hel del. Trevlig blogg och trevliga ämnen du tar upp. Själv är jag vegetarian och försöker också dra självhushållandet så långt det går både vad det gäller mat, el, kretslopp på tomten och att vara sin egen boss. Profilerar mig dock inte så hårt på sociala medier som jag kanske borde. När saker och ting faller på plats är det lätt att glömma att inte alla lever på samma sätt, att det faktiskt är stort att klara sig själv mer än tre dagar om elen försvinner och mataffären är stängd.
    Hoppas det gick bra med stylingen.
    Jag fick för ett par år sen i uppdrag av en trädgårdstidning att göra ett akutjobb om plantering av träd och buskar. Problemet var bara att det var mars och snön låg 1 dm tjock runt Alvesta där jag bor i zon 4. Hittade dock både villig trädgårdsmästare och en snöfri slänt som funkade.
    Nu ska jag se om jag har nån av dina böcker i bokhyllan.
    Ha det så gott
    /Anette

  1. Svara

    v 9. Veckan när vintern kom och livet blev en katastroffilm – Självhushållningsprojektet

    4 mars, 2018

    […] previous story […]

LEAVE A COMMENT