v 9. Veckan när vintern kom och livet blev en katastroffilm




Den här veckan har verkligen stuckit ut från mängden och bjudit på riktigt vinterväder. När det väl började snöa så slutade det liksom inte och höll på dag efter dag. Jag kan knappt minnas senast vi fick så mycket snö och bortsett från att det är alldeles skitjobbigt att hämta ved dagarna i ända så älskar jag det! Men så slipper jag ju också att skotta fram bilen och glida runt på vägarna för att ta mig iväg på jobb. Istället äter jag smågodis framför brasan och knappar på datorn. Och vädret gör ju verkligen att man får mycket tid för köksprojekt, att så frön och omplantera plantor som börjar bli stora. Chiliplantorna fick äntligen varsin egen kruka och jag har groddat mungbönor och skottat ärtor, sått selleri och bakat såväl korvbröd som semlor.

Men häftigast av allt med kraftigt snöoväder tycker jag det är när det känns som man stigit in i en lightversion av en katastroffilm. Biltrafiken ligger nere och ska man ta sig in till byn får man rulla i 40 km/h genom drivorna. Väl inne i civilisationen ser man en och annan person, men mängden människor är mer än halverad, kvar är bara andra stackare som gett sig iväg till affären för att bunkra. Snön vadderar hela världen och gör den tystare än vanligt, det känns som man stoppat bomullstussar i öronen och alla rör sig långsamt och med stor möda. Då kan man ju undra vad som är så trevligt med katastroffilmer. Svaret är mycket enkelt. När jorden håller på att gå under (eller som i detta fallet – snön inte tycks vilja ge med sig) så skalar man bort allt det där oväsentliga i livet, materiella ting, karriär, tjafs och småsinthet. Vad som kvarstår är det viktiga, essensen av livet. Kvar är nuet, relationer, att se och känna med andra individer, gemenskap och hjälpsamhet. Basala krav som mat, värme och tak över huvudet som man annars tar för givet värdesätter man plötsligt. När allt det där andra bruset stängs av, får man en stund för eftertänksamhet. Som när man var liten och det blev strömavbrott och istället för att spela datorspel, föna håret och se på tv tände man ljus och spelade sällskapsspel eller hjälptes åt att koka varm choklad på stormkök och frågade sig själv varför gör man inte såhär varenda fredagkväll?



Denna veckan fick äntligen chiliplantorna egna krukor och min hjälpreda, katten Finn, är aldrig långt borta när jag pysslar med något. Jag bekymrade mig först för vad jag skulle använda för brickor som krukorna skulle stå på nu när jag inte längre kan ha de täta havremjölkförpackningarna utan istället använder plastkrukor med hål i bottnen. Men så kom jag på att när mormor bytte ugn så fick jag hennes gamla ugnsplåtar. Braspannan använder jag redan och odlar ärtskott i. Och nu fick även de alldeles platta plåtarna en användning och är utmärkta att ha alla småkrukor på. Ännu mer härligt återbruk (även efter förra veckans upcycling-insats) med andra ord!


För ett par veckor sedan skrev jag om mat som växer ut igen, med salladslök som ett av exemplen. Den gången planterade jag lökstumparna i en liten kruka med jord, men jag har också haft en liten skål med vatten stående framme som jag sätter lökarna i tills jag haft tillräckligt många att plantera. Men denna senaste gången lät jag lökarna stå kvar i vattnet bara, och de har faktiskt växt ut precis lika snabbt och bra som i jord.


Snönstormen har också gjort katterna rastlösa och de har gått varandra på nerverna. Fastän de alla tycker det är ganska kul att vara ute i snön några minuter då och då har de haft det svårt att röra sig ute, snön driver och bildar höga diken och överallt är det högre än vad de korta benen når ner genom. Tidigt om morgnarna hör vi Finn och Vides klagande röster, Lo sover och tycker de är störiga som satan. Men nu är vi här i de sista skälvande vinterveckorna, när snön kommit vet man alltid att det på riktigt är nära att slå om. Jag slår vad om att det blir varmvår med buller och brak om bara några veckor!

YOU MIGHT ALSO LIKE

  1. Svara

    Emma

    6 mars, 2018

    Fint skrivet! Håller med om att snön ger en speciell stämning. Som att den tar fram det bästa hos folk. Det är fint att se grannar som plötsligt är ute och skottar snö tillsammans, arbetsgivare som tycker att det är viktigt att personalen kommer hem i tid och alla sjukt nöjda barn förstås. Håller tummarna för snökaos nästa vinter också 🙂

    • Svara

      gronaskafferiet

      11 mars, 2018

      Haha! Jag hoppas också på snökaos nästa vinter! Gärna tidigare än det kom i år dock 😀

  2. Svara

    Malin

    11 mars, 2018

    Hej,

    Vill bara tala om att du är en sån inspiration! Blir glad i hela kroppen av att läsa dina inlägg.

    Nu ska jag unna mig att läsa din bok (som jag köpte av dig på Linköping Vego). Mamma och jag har delad vårdnad om den, och äntligen är det min tur.
    TACK!

    • Svara

      gronaskafferiet

      11 mars, 2018

      Hej Malin! Och ÅH tack för fina kommentaren, den värmer! Hoppas du kommer gilla boken! 🙂

LEAVE A COMMENT