v 21. Om ogräs – att plocka, äta och älska


Den här veckan har verkligen gått i ogräsens tecken. Nu sedan alla kulturväxter har hamnat i jorden har underhållningsarbetet tagit vid. Vi har rensat spann efter spann tills det nästan blev en hel bör.

För fyra eller fem år sedan sådde jag en påse frö av röd trädgårdsmålla, allt sedan dess har jag aldrig övervägt att så den igen. Den kommer nämligen, år efter år i dubbel uppsättning. Och saken är den att mållor är ogräs och det kan ju tyckas dumt att så i ogräs i sina odlingar. Men så är absolut inte alltid fallet. Jag gillar tanken på en mer perenn grönsaksodling där grödorna är fleråriga eller frösår sig så de kommer tillbaka varje år och man kan skörda efter minsta möjliga ansträngning. Utan förkultivering, avhärdning och pjåsk. Och sådan är denna vackert röda trädgårdsmålla med sina matiga, bastanta men mjälla blad som smakar perfekt lätt saltade. När vi hade övernattningsgäster i veckan gick jag ut i trädgården om morgnarna och plockade rädisor, rucola, ramslöksblommor och mållan att servera till mackorna och varje morgon var det alltid mållan som tog slut. På samma sätt är det när vänner kommer hem hit och kollar i trädgårdslandet, den gröda alla, alltså ALLA, frågar om är den röda mållan som nästan tycks mörklila mot den svarta jorden.



En annan växt som jag älskar och som kommer av sig själv år efter år är gurkört. Framåt sommaren får de underbara blommor, jag har både en vit och en blå variant. Men förra året hade jag så många att det i år har skjutit upp något helt makalöst mycket gurkörtplantor, långt fler än jag har lust med och på flera ställen står de så tätt att de aldrig kommer ha en chans att få plats. Men lyckligt nog hörde jag på podden “Grönsakslandet” att Elin Unnes fräser på gurkärtskotten med olivolja och vitlök. Och så fick det bli, jag samlade alla bortgallrade gurkörtsplantor i en egen hög, klippte av roten och sköljde dem noga innan jag stekte dem ihop med schalottenlök och vitlök i olivolja. Ur ugnen hade det alldeles nyligen kommit ut ett ljust surdegsbröd och i ett nafs mixade jag ihop en citronmajonnäs. Festligt som fasiken!


Och ogräsens ogräs, lupin, är det äntligen dags att plocka i stora fång och fylla hemmets alla vaser med.

/Karoline

YOU MIGHT ALSO LIKE

LEAVE A COMMENT